SEVEN -en toppenfilm 

Assistent Mills och hans fru är nyinflyttade i stan. Mills har fått ett jobb. Han skall ta över jobbet som William Somerset ska lämna efter sig. Jobbet som kriminalassistent. De jobba Somersets sista sex dagar tillsammans. Relationen mellan dem blir konstig. Mills är den unge, ganska oerfarna polisen som tror sig veta mer än han egentligen vet. Somerset är en ensamstående, lugn, mörkhyad man med fötterna på jorden. Han kan sitt arbete och går nu i pension. 
Deras första fall blir ett mord. Och inte vilket mord som helst. Någon har matat ihjäl en man. 

Detta är början på den film som heter Seven. Filmen är en rysare och utspelar sig på 90-talet. 
Det tar inte bara sex dagar att lösa fallet med den ihjälmatade mannen. Somerset blir kvar för att tillsammans med Assistent Mills lösa mordet, eller morden kanske man skall säga! 

Filmen är drygt två timmar lång och det räcker gott och väl. Det händer saker hela tiden och det finns ingen död tid i filmen, knappt något andrum, om man inte gör som jag.  Jag blundade nästan halva filmen första gången jag såg den, för att den var så läskig. 
Många rysare jag har sett har jag blivit riktigt besviken på, men inte Seven. Den är gjord på ett så snyggt sätt. Den som gör att den är läskig är att den är så oförutsägbar. Hela filmen grundar sig på att  det händer saker som man absolut inte kan förutse. 
Stämningen i filmen är också mycket snyggt illustrerad. Särskilt relationerna mellan de olika huvudpersonerna; Somerset, Mills, John Doe (mördaren) och Mills fru. 

Seven är byggd av en lite annorlunda mordhistoria med ett oslagbart slut. Detta slut liknar inget annat. Jag skall inte avslöja vad som händer och har man inte sätt hela filmen så kan man omöjligt lista ut hur det slutar. 

Seven är klart en av mina favoriter, men ett tips är att se hela filmen på en gång. Den skall inte ses om. 
  

AV: Maria Henningson